Om familjerna

Familjerna: i byarna Vatici, Dubasartii-Vechi och Riscani.

Vi har familjer i byarna Vatici, Dubasarii-Vechi, Riscani och Prepiceni som vi stödjer på olika sätt. Antalet familjer varierar mellan 13 – 16  beroende på att vi t.ex. köper in en ko eller hjälper någon till en försörjning. Då familjen klarar sig skapligt efter en tid så nöjer vi oss med lite presenter vid våra besök och tar in en ny familj.

 

Det finns inget som helst missbruk i någon familj förutom en i Vatici. Med tanke på deras barn kan vi inte lämna dem utan att försöka stödja. Det har visat sig vara mycket bra. Många personer har varit inblandade bl.a en pingstförsamling på Gotland som har verksamhet i Moldavien och tagit en av våra familjer under sina vingars beskydd. Barnen går nu i skolan regelbundet, får varm mat, kläder, skor och dusch någon gång i månaden. Det har skett en stor positiv förändring i familjen efter vårt första besök. Den största insatsen har en kvinna i församlingen gjort, Tamara som är lärare i byns skola. Föräldrarna jobbar nu ute på fälten, har slutat att dricka och även om hemmet är nerslitet, smutsigt etc. så har barnen trots allt ett bättre liv numera.

 

                           

        Christina med lillasyster Anastasia                                                             Petru och Ana

 

När jag summerar vår stödverksamhet från dess start så ser jag bara positiva saker som hänt.

Det har visst varit turbulens, diskussioner med t.ex en konservativ pappa som inte vill låta sin studiebegåvade dotter fortsätta studera med vår hjälp, besvikelse över att en mamma fortfarande blir misshandlad ibland, vanmakten när en liten flicka försvunnit efter att pappan dött och ledsenheten när en fin, välartad pappa blivit lämnad ensam med sina två barn.

Det som trots allt känns bra är att vår lilla organisation hela tiden funnits där som en liten

hjälp och även fortsätter att hålla kontakten.

 

Mitt val att jobba på gräsrotsnivå har visat sig vara ett utmärkt val! Jag hela tiden sett positiva och stora förändringar till det bättre. Jag har foton som visar misären och hopplösheten vid mitt första besök hos många familjer. Nu visar mina foton glada, positiva familjer som ser framtiden an med tillförsikt. De vet att min organisation kommer att fortsätta finnas med i deras liv på olika sätt. Det är numera städat och fint, reparerat och fixat inom-och utomhus, många barn som tidigare fördrev dagarna ensamma hemma går nu på dagis eller i skolan. 

      

                        Olesea med lillebror                                                       Birgit med familjen Dinu